Av: Emma Thyni
Varje år produceras mer än 10 miljoner ton kaffe i världen och det är den näst största handelsvaran efter petroleum. I Sverige har kaffet blivit något av en nationaldryck och svenskarna dricker i snitt 3,5 koppar kaffe per dag. Med en så stor industri tillkommer också en stor mängd avfall. När kaffebönor rostas får man ett restmaterial av kaffebönans tunna skall, så kallad kaffechaff eller silver skin. En mindre del av detta restmaterial används idag till pellets för uppvärmning eller till jordbruk, men en stor del av chaffet slängs.
Denna studie rör sig inom hållbar utveckling och materialitet. Syftet var att undersöka möjligheterna att skapa mervärde på outnyttjat restmaterial genom en material driven design process.
I en materialdriven designprocess utgår man ifrån materialet, till skillnad från en traditionell designprocess där materialet väljs in i en senare del, när produkten redan är designad. Genom så kallad material tinkering, utforskas materialets unika egenskaper och kvalitéer. I studien framställdes ca 100 olika material och som bindningsmedel valdes potatisstärkelse, då det är en billig råvara som odlas i Sverige. Kaffechaffet som består av tunna lätta skal, är rikt på fiber och visade sig vara ett bra råmaterial att tillverka biokompositer med. Kaffechaff som även kallas silver skin på grund av materialets skimmer har en god doft som påminner om lakrits, karamell och rostat kaffe.
Resultatet av studien blev tre olika biologiskt nedbrytbara material. Det först materialet innehöll endast kaffechaff. Det framställdes genom värme och hårt tryck och skulle kunna användas som förpackningsmaterial. Det andra materialet var en bioplast där fibrer i chaffet tagits bort, vilket resulterade i ett mer transparant material med en gyllene skimmerfärg. En speciell torkningsprocess togs fram och gav materialet ett intressant och unikt mönster. Materialet gick bra att sy i och som förslag till användningsområden tillverkades lampskärmar och ljuslyktor. Det tredje materialet var det som valdes ut, detta på grund av att det gick bäst att forma och visade störst potential att kunna ersätta befintliga material. Tester och användarstudier gjordes för att få fram materialets tekniska och sensoriska egenskaper. Det visade sig vara starkt, flexibelt, vattenresistent och formbart genom varmpressning. Material skulle därför kunna användas till produkter för engångsförbrukning eller till förpackningar. Materialets mörka, halvreflekterande yta har en behaglig struktur att ta på, vilket framkom i användarstudierna. Därför användes materialet även till lampskärmar för att undersöka om det skulle kunna användas inom inredning.
Gemensamt för de tre materialen var den goda doften som kaffechaffet förde med sig, vilket gjorde det intressant att utforska om det skulle kunna användas nära huden. En liten kollektion av komposterbara smycken tillverkades, där materialets doft och intressanta estetik låg i fokus. Delen av smyckena som bestod av kaffechaffmaterial går att ta isär och kan läggas direkt på komposten eller slängas i naturen, där den bryts ner på några veckor
Studien visar hur restmaterial från kafferosterier kan få ett mervärde genom att användas till framställning av nya material. Detta resulterar i minskat avfall och därmed en minskad förbrukning av jordens råmaterial. De nya materialen skulle även kunna ersätta befintliga material, som har ett negativ avtryck på miljön och inte passar in i en cirkulär ekonomi.
Av: Emma Thyni
Mail: emma.k.thyni@gmail.com
Instagram: @emma.thyni
Handledare: Anders Emilsson